Onnea Mummu!!
Stort GRATTIS till min farmor som fyller 70 år idag!! Detta ska firas med finfint sällskap, tacos och tårta.
♥
Åka tuff tuff tåg
Då har skolan kommit igång på riktigt. "Bara" 6 månader efter mina introdagar. Det är delvis skönt att ha någonting att göra på dagarna igen, men kan inte låta bli att bli lite stressad över allt som ska hinnas med. Jag vet att jag kommer hinna allt på ett eller annat sätt, men det är ju alltid lite sådär lagom jobbigt att tänka på det.
En andra sak som går att klaga på är tågen! Jag är verkligen superduperjättetrött på att åka tåg!! Visste ni att det är tråkigt att åka tåg? Jag visste tidigare att det kunde vara lite trist, men nu vet jag att det är riktigt tråkigt! Måste lära mig börja plugga på tåget, för annars blir det ju världens waste of time.
Så, nu har jag klagat färdigt. Det är ju, som jag skrev, skönt att vara igång igen. Att vara igång innebär för mig att vara ganska busy, så om du vill träffa mig så får det bli på torsdag-lördag. Alla andra dagar och kvällar är fullspäckade hela våren. Me love!
Snart är det helg och oj, oj, oj vad jag ska sova ut!!
Nytt år, nya tag
Som många redan säkert vet så är en av mina "fritidsaktiviteter" att vara gymvärd på Friskis & Svettis. Någonting som jag tänkte på ikväll när jag värdade var hur oförutsägbara människor kan vara. I princip hela december var gymet nästan tomt på folk, vilket jag kan förstå eftersom det är en så busy månad, men så fort nyår är förbi så tar folk nya tag. Från och med första januari (ja eller kanske andra) så är alla jympapass fullbokade och det är fullt ös på gymet.
Det här är antagligen inte någon nyhet, men bara en lite skojsig bekräftelse på hur vi människor faktiskt fungerar.
Kan förresten säga att jag är en av alla dessa oförutsägbara människor. Enda skillnaden är att jag haft minst två månaders träningspaus och inte bara december. Men nu kör vi!
2012
Nu tänkte jag dela med mig av en bild från nyår. Min kväll började med middag och födelsedagsfirande hos min finfina kusin Ida. Det var inte planerat, men båda blev rosa och svarta för den kvällen.
Påminnelse
Nu var det jätte längesen jag bloggade så egentligen har jag väl massor att berätta. Men istället för att uppdatera på vad jag haft för mig under jul och nyår så tänkte jag skriva om någonting helt annat.
I söndags, på Hillsong, träffade jag en tjej som jag trodde skulle vara på en annan kontinent. Jag träffade en av de nya SALT-volonärerna som åkte till Etiopien i början av hösten. Tydligen fick de inte förlänga sina visum där efter 3 månader så de blev tvugna att åka hem. Ikväll hittade jag den här tjejens blogg och den tar mig verkligen tillbaka!
Julia (som tjejen då heter) har skrivit på ett helt fantastiskt sätt om livet i Addis och påmint mig om hur jag kände och tänkte under min vistelse där. Det var riktigt länge sen som jag tänkte på tiden där och tack vare att jag träffade henne i söndags så har jag fått tillbaka någonting som det känns att jag förlorat under det här senaste halvåret. Jag kan inte riktigt förklara vad det är, men Julia fick mig att minnas bl.a. hur det var att komma hem från Addis för 1 1/2 år sen och hur otroligt mycket jag längtade tillbaka.
Jag kommer ihåg hur stort och lyxigt allt kändes när jag vaknade här hemma igen. Vi har verkligen allt. Ett fungerande kylskåp fyllt med mat, datorer, varsitt rum, tv, kläder för alla väder och personligen har jag ett överflöd av en massa onödigt krimskrams.
Eftersom jag inte kan förklara den känslan som kommit tillbaka efter att ha läst bloggen så vet jag inte vad jag ska säga annat än att det måste upplevas själv. Jag tror att de flesta som också varit volontärer i ett land som Etiopien vet vad jag pratar om. Kärlek till alla människor man mött. Hjälplöshet över situationen i landet. En längtan att få göra lite mer.
<3
På bloggen hittade jag också en länk till en 6 min lång (eller kort kanske det heter?) dokumentär från Addis. Jag rekommenderar er alla att se den! När du sett den kommer du verkligen uppskatta livet här i Sverige.
Vänner överallt
Nu har jag 18 minuter på mig att göra i ordning mig och åka, men innan jag gör det måste jag bara skriva ett kort inlägg om hur stor min kyrka verkar vara.
De närmaste gångerna som jag varit på stan så har jag sett minst två personer från min kyrka, Hillsong. En av gångerna var till och med så att jag efteråt fattade att det var från kyrkan jag kände igen snubben (och inte från TV som var min första tanke). Vi stog båda och stirrade på varandra som idioter hur länge som helst och han kanske fattade varifrån han kände igen mig, men jag var inte lika snabb.
Nu ska jag iväg och shoppa igen och får se hur många jag ser idag. Igår såg jag minst TRE!
"Etiopiensvenskarna"
Nu har alltså de två svenskarna som fångatagits i Etiopien fått sin dom som skyldiga. Det är ju hemskt!! För det första eftersom det ju inte verkar som att de faktiskt är skyldiga och de nu måste spendera tid i ett Etiopiskt fängelse och för det andra eftersom det här smutsar ner människors syn om Etiopien. Min fråga är bara varför? Vad är poängen med att ge de här två svenskarna en orättvis rättegång och på det sättet skapa "fiender" i hela världen? Och sen kan man ju undra hur den etiopiska åklagaren och domaren tänker. Vaknade åklagaren en morgon och tänkte "Nej nu är ju allt lite för fridfullt här i Etiopien, kanske dags att hitta några utlänningar att trakassera"?
Jag hoppas bara att människor som inte varit i Etiopien inte ska få något slags hat mot landet. Etiopien är ett helt fantastiskt vackert land med underbara människor, så låt inte din uppfattning av landet bli negativt p.g.a. några få personer som fått alldeles för mycket makt.
Vackert land med vackra människor!
Packages and bows Can never heal A hurting human soul
Livets, ödets eller Guds humor
Min tenta är äntligen över!! Nu har jag bara en vecka av julstök framför mig innan den stora dagen anländer. Underbart!
Måste bara berätta om en rolig sak som hände på vägen hem från Uppsala igår. Efter tentan, kl 16, var jag helt slut men bestämde mig ändå för att orka gå och hälsa på Emelie som jag inte träffat på evigheter. Som den underbara människa Emelie är så bjöd hon mig på middag, men tyvärr blev jag inte piggare.
Runt åtta på kvällen åkte jag ändå hem och efter att ha behövt springa till tåget så blev jag ju bara ännu tröttare och grinigare. Väl i Upplands Väsby så säger de i högtalarna att det är förseningar på ca 20 min i pendeltågstrafiken pga misstänkt rökutveckling. Kul! Då blev jag ju inställd på att få stå och vänta på helt fel sida av stan halva natten. Tåget var ändå bara två minuter försenat. Vid det här laget var jag ändå så trött och så otroligt grinig att min tanke var bara "Snälla Gud, låt mig inte stöta på någon jag känner nu!"
I Centralen fick jag byta tåg och jag var fortfarande lika trött med hög musik i öronen. På Stockholm Södra sätter det sig en kille i ungefär min ålder (tror jag) snett mitt emot mig och efter ett tag säger han "Snygga hörlurar du har". Efter det sitter vi och snackar hela vägen till Handen och han muntrade verkligen upp mig. Det var inget flirtande eller obehagligt, utan bara två trötta människor på väg hem.
Efteråt insåg jag att Gud (som jag tror att det är) har humor. Han tänkte bara "Nej Emma, du behöver inte träffa någon du känner, men jag skickar någon du inte känner för att muntra upp dig".
Kärlek
I Din närhet, I Din närhet
I Din närhet ,I Din närhet
Där vill jag va, Där vill jag va Gud
vid Ditt hjärta, i Din närhet varje dag
I Din närhet, I Din närhet
I Din närhet ,I Din närhet
Där förvandlas jag, Där förvandlas jag
Vid Ditt hjärta, I Din närhet, varje dag
I Din närhet, I Din närhet
I Din närhet ,I Din närhet
Där jublar jag, Där jublar jag
Vid Ditt hjärta, I din närhet, varje dag
Där vill jag va, där vill jag va Gud
Vid ditt hjärta, I Din närhet, varje dag
I Din närhet ,I Din närhet
Där vill jag va, Där vill jag va Gud
vid Ditt hjärta, i Din närhet varje dag
I Din närhet, I Din närhet
I Din närhet ,I Din närhet
Där förvandlas jag, Där förvandlas jag
Vid Ditt hjärta, I Din närhet, varje dag
I Din närhet, I Din närhet
I Din närhet ,I Din närhet
Där jublar jag, Där jublar jag
Vid Ditt hjärta, I din närhet, varje dag
Där vill jag va, där vill jag va Gud
Vid ditt hjärta, I Din närhet, varje dag
Underbara snö?
Visst är det skönt att snön äntligen kommit till oss också! Mörkret känns inte riktigt lika mörkt längre och den vita marken kommer ju göra det lättare för Tomten att ta sig hem till oss alla om 18 dagar. Ja, eller hem till oss som faktiskt har hem.
På vägen hem nu ikväll kom en riktigt arg man in i tunnelbanan. Han hade först suttit i Gamla stan och varit minst lika arg innan också han fick sätta sig i tunnelbanans värme. När jag först såg och hörde honom blev jag rädd, det är inget jag tänker ljuga om. Han var aggressiv och flängde som en galning med armarna, så det är klart att jag och de andra passagerarna blev rädda. Väl på tunnelbanan började jag lyssna på vad det var han faktiskt ville förmedla. "Era jävla rika idioter som sitter här! Jag ska följa efter er och bryta mig in i era hem och ta dem! Ni idioter med era telefoner och varma jackor!!" Jag började förstå den här mannens frustration.
Jag kan inte ens tänka mig hur det måste vara att inte ha någonstans att ta vägen på kvällen när temperaturen börjar närma sig minusgrader. Jag vågar inte ens tänka mig hur det måste vara att inte ha någon att säga god natt till när man släckt lampan. Och jag vill inte tänka mig hur det måste kännas när människor varje dag vänder blicken från en och tar omvägar för att slippa komma i kontakt. Det är inte konstigt att den här mannen kände sig frustrerad och det fanns inget jag kunde göra åt saken. Inget annat än be för att han skulle hitta något varmt ställe att sova på i natt.
Ett litet vardagsmirakel
Jippii! Jag måste säga att jag är riktigt nöjd med den försörjare jag har här i livet. För tillfället har jag väldigt dåligt med pengar och för att göra saken lite värre så har nu två, av mina tre användbara, par jeans hål. Ja eller fram tills idag. Jag och min kusin gick idag till stan för att ändå köpa ett par jeans till mig, eftersom jag helt ärligt föredrar hela par byxor. På H&M hittade jag ett par jeans för 99 kr. Ett par snygga jeans till och med!! Och för att göra livet ännu underbarare så hade jag mer pengar kvar på ett presentkort än jag trodde, så det blev helt gratis!! Det enda jag kan säga är, TACK GUD!
Om 20 år är det min tur!
Igår kväll fick jag vittna någonting fantastiskt. Jag var på Underbara Bar på "Maffia Comedy" och kvällen slutade med att komikern friade till sin flickvän! Det var verkligen hur fint som helst och jag blev kvar där med en känsla av "Wow, det där ser jag fram emot att uppleva!".
Nu påstår jag inte att jag ens är i närheten av att vara redo att gifta mig eller någonting liknande, men det var ändå på något sätt skönt att känna så. Det bekräftar ju bara att jag någon vacker dag kommer vilja gifta mig jag med. Vare sig det är om 5, 10 eller 20 år.
Julpepp!!
Idag är det första advent (för den som missat detta) även om det inte riktigt känns som det när man går ute i alldeles för många plusgrader och regn...
Jag startade denna jul på julmarknad igår, lite Hillsong Church på förmiddagen idag och ikväll blir det adventskonstert!!
För alla ungdomar vill jag sen rekommendera Finska kyrkans julpepp. Det blir tre veckor av juljuljul and YOU should be there!!
You are one in a million
Fördelen med att bara läsa en minimal 4 poängs kurs är att jag har massor med tid på morgonen att titta på morgonprogram. På "Efter Tio" pratar de den här veckan om hemlösa och en av gårdagens gäster (kommer inte ihåg vem) sa en väldigt intressant sak. "Varför bor det så otroligt många på Stockholms gator?", med betoningen på varför. Hur kommer det sig att det blivit vardagsmat för oss Stockholmare att se tiggare på tunnelbanan och pendeltågen?
För inte allt för länge sen byggde hela det Svenska samhället på att vi skulle ta hand om varandra och att alla skulle få en chans, Folkhemmet. Alla skulle ha boende och jobb och alla skulle känna sig trygga här i Sverige. Ganska bra tänk, tycker jag åtminstone, men nu verkar ju allt det där vara glömt. Eller? Även om det byggs massor, hela tiden, så ser man fler och fler på gatorna för varje år. Varför?
Min sista fråga i detta frågvisa inlägg blir; Vad kan du göra för att hjälpa? Inte; Hur ska du rädda alla på gatorna?, utan; Hur kan du hjälpa? Vi "vanliga" människor har tyvärr inte makt nog att få bort alla från gatorna, men genom att se dem som tvingas tigga för att överleva och dela med oss av det vi har, så kan vi förhoppningsvis göra en dag för en person lite bättre. Och nej, du kanske inte alltid får ett tack eller en klapp på axeln för att du gör det, men det är inte poängen. Poängen är att du åtminstone försöker ditt bästa, mer än det kan ingen begära.
