Imorgon smäller det! Här hemma packas det för fullt för att få plats med alla grejer i våra 20kg + två handbagage. Kan verkligen, VERKLIGEN inte fatta att jag är i Etiopien om bara 32 timmar!!! Kan ni?

Igår hade jag avskedmiddag med mamma, pappa, Amanda, farmor, faster Tina, kusinen Ida, Jörgen, Megan och Emelie (och Janiina via skype ett tag). Det var en riktigt trevlig kväll och kommer sakna alla (utom Emelie eftersom hon faktiskt åker med mig) jättejättemycket när jag är borta! Ser förstås fram emot att äntligen få träffa alla WSGare och barnen i skolorna, men känns så overkligt att det tillslut är dags att åka. Glöm mig inte!

Mitt rum innan Härnösand. Nu: en madrass på golvet täkt med Emelies saker och min säng täkt med bådas

Nu är jag och Emelie i Stockholm igen, men vi stannar bara två dagar eftersom vi ÅKER PÅ MÅNDAG!!!

Praktikantkursen i Härnösand var jättekul och den slutade med en avslutningsmiddag med temat utklätt eller uppklätt. Vi fick en helt underbart god buffé, massor av rolig underhållning (bl.a. en snabb tangokurs och sånguppträdanden av kursens sju killar) och ett riktigt trevligt avslut på våra två veckor tillsammans.
Imorgon bär det av in till stan för att träffa Afroz (ÄNTLIGEN!), hämta mitt ICAbanken kort och få tillbaka min hårddisk fylld med film och serier. På kväller blir det sen en avskedsmiddag för släkt och vänner och självklart massor med packande.

Jag och Emelie som kissekatter under festen

Tystnad. För första gången på två veckor är det tyst i den kalla receptionen. Det enda som hörs är kaffeautomatens surr och de enstaka arbetarnas steg när de fyller på sina kaffekoppar. Det är skönt att komma ifrån det glada surret från alla praktikanter och det är skönt att sitta inne i SIDA:s, kanske lite för svala lokaler. Där ute faller snön och luften ser kall ut. Att se kylan får mig att längta efter att åka iväg. Åka iväg till den dammiga värmen och slippa den tjocka jackan med sin trasiga dragkedja och de tunga skorna som alltid krånglar.

Ännu en arbetare kommer tyst in till receptionen för att fylla på lagret. En kopp med rykande hett vatten och ett glas så kallt vatten att det ilar i tänderna varje gång man dricker det, men man ska nog inte klaga. Vi ska vara glada över att vi får så här mycket vatten dagligen.

Ibland tar det emot lite att ta den där tredje koppen kaffe med de goda kakorna. Men samtidigt övertygar jag mig själv att om inte jag tar för mig så kommer den kakan och de kopparna som ligger och väntar på mig att slängas och det är ju INTE bra. ”Tänk på barnen i Afrika” som föräldrarna brukar säga när barnet inte vill äta upp sin mat. Så det får bli en andra kopp kaffe, precis som för de två muntra kvinnorna som nu tjattrande försvinner in på sina kontor för att antagligen tänka på barnen i Afrika.

Tjattret ökar ännu mer när fotofolket och berättarna ansluter sig till oss skrivare och receptionen känns mycket varmare och muntrare igen.

Är du nyfiken på hur jorden blivit som den blivit idag? Vill du veta hur konsumtionssamhället vi lever i idag påverkar miljön och hur du som individ kan hjälpa att rädda våran planet? Titta då på filmen på http://www.storyofstuff.com . Den är ca 20 min lång, men lovar att den är värd att se!

Sitter nu på min näst sista dag här i Härnösand och har webkunskap. Har äntligen tillgång till fullt fungerande internet och detta ska jag fira med att lägga upp någon bild här på bloggen. Har faktiskt saknat att kunna logga in på msn (fast det inte är någon inne nu klockan tio på morgonen...), hur patetiskt det än låter.

Ikväll blir det, som jag tidigare nämnt, partyparty/buffé. MUMS! Får se hur många som klär ut/upp sig. Hoppas att jag inte blir den enda som anstränger mig (om jag orkar göra det) som jag var på min klasskiva i våras...