Idag har jag varit en riktig hemmafru. Började dagen med frukost framför Nyhetsmorgon, posten och sen handla mat i affären. Efter detta har jag tvättat, städat, diskat och lagat mat. Kan det bli mycket värre? Nu ska jag iväg och hämta barn från skola och dagis. Inte mina barn förstås, men dagens tema fortsätter.

Bara för att jag satt på youtube så såg jag självklart en till underbart vacker låt som jag måste publicera. "På dig min Gud förtröstar jag". En vacker låt med massor av minnen. Ljudet på klippet är inte det bästa, men lyssna ändå. Den är fin!!

Av någon anledning verkar mina måndagar ha blivit riktiga slappardagar. Jag orkar inte göra någonting och har oftast inga speciella planer. Måste försöka skärpa mig!

Att resa är verkligen inte bra! I år har jag redan hunnit besöka Etiopien, Zanzibar, Madrid, London och Finland och jag vill resa mer... Jag vill resa nu... Men vart? Vill bara åka någonstans där jag aldrig varit förr, så jag ju har massor av möjligheter. Längtar efter äventyr!!!

Äntligen har jag lyckats göra en ny header till min blogg (som ni antagligen kan se). Den är inte den snyggaste, men var verkligen trött på min gamla så den här får duga tills jag orkar göra ännu en ny. Var ju ganska kul att hålla på med sånt!

Det är spännande hur saker och ting förändras hela tiden. Det är alltid någon som har någonting nytt och stort på gång. Och det är självklart kul att höra om mina vänners äventyr, men nu vill jag också ha lite äventyr! På sista tiden har jag inte gjort någonting "out of the ordinary", ingenting nytt. Nu finns det säkert någon som frågar: "började du inte precis plugga på universitetet?" och svaret är mjo. Jag är ju student, men min kurs börjar inte förrän vecka 47 så har inte riktigt kommit igång med det nya än.

Även om inget nytt och spännande händer just nu så är jag ändå ganska så nöjd med allt annat i mitt liv just nu. Jag har underbara vänner runt omkring mig, en superbra familj och en ny skinnjacka. Yes I said it! Jag har en ny skinnjacka and I love it! Är redo för höstens utmaningar, so bring them on!

Isaiah 55:8-9

The Message (MSG)

^8-11"I don't think the way you think.
The way you work isn't the way I work."
God's Decree.
"For as the sky soars high above earth,
so the way I work surpasses the way you work,
and the way I think is beyond the way you think.
Just as rain and snow descend from the skies
and don't go back until they've watered the earth,
Doing their work of making things grow and blossom,
producing seed for farmers and food for the hungry,
So will the words that come out of my mouth
not come back empty-handed.
They'll do the work I sent them to do,
they'll complete the assignment I gave them.

Såg precis Mia Skäringers föreställning "Dyngkåt och hur helig som helst" på SVT1. Det var en humorföreställning om hur "det fula livet" kan se ut ibland. Tillsammans med all skratt så blev man ändå lite melankolisk. Hon sa lite då och då hur hon hade skrivit ett brev med en rosa penna och skrivstil om hur hennes liv kommer se ut. Tyvärr blev det ju inte sådär "perfekt" som det alltid verkar vara i amerikanska filmer. Det är ju verkligheten. Jo, jag älskar mitt liv, men det är ju inte alltid så lätt som det verkar vara i alla romantiska komedier där alla "lever lyckliga i alla sina dagar" utan några som helst problem.

Igår hade jag en ganska tråkig dag. Det hela började med att jag vaknade med världens huvudvärk och blev tvungen att gå och lägga mig igen, efter att ha tagit en huvudvärkstablett och försökt dricka en kopp kaffe.
När jag väl steg upp visste jag verkligen inte vad jag skulle hitta på. Hade träningsvärk i hela kroppen så ville inte gå och träna och var inte på humör att gå på en promenad ensam. Så vad gjorde jag? Jo! Jag såg filmen "Tusen gånger starkare".

Filmen handlar om en nionde klass där killarna tar i princip all plats i klassrummen och tjejerna får inte ett ljud ifrån sig. Allt det här förändras dock när en ny tjej börjar klassen. Hon har aldrig gått i skola i Sverige eftersom hennes pappa jobbat mycket utomlands, så hon vet inte hur det "sociala" fungerar i en svensk skola. Den här tjejen är inte rädd för att synas och höras i klassen och hon uppmuntrar de andra tjejerna till att också våga ta lite mer plats. Till en början uppmuntrar lärarna detta, men efter ett tag tycker de att tjejerna är störande och förstör lektionerna.
Jag kan helt ärligt säga att jag blev arg när jag såg den här filmen. Det värsta är ju att det faktiskt ser ut så här i dagens skolor. Det är naturligt att killarna stör och är högljudda på lektionerna, så lärarna säger inte emot dem, medan tjejerna ska sitta tysta och duktiga och bara se på när killarna brer ut sig. Så fort en tjej syns eller hörs så blir det ett problem.
Man kan ju fråga sig när det blev så här, och varför? Det pågår hela tiden så mycket debatter om tjejers och killars lika värde och att man inte ska se skillnad på kön. Föräldrar börjar undvika rosa kläder för sina döttrar, vilket självklart är helt okej, men varför ska tjejerna bli mer grabbiga? Kan det inte vara tvärtom? Om alla människor ska vara likadana och nästan "könlösa", varför kan då inte killarna uppfostras likadant som tjejerna? Istället för att både killarna och tjejerna bli högljudda och respektlösa mot lärare och mot varandra, så kan väl alla få dockor att leka med och rosa kläder att ha på sig som barn.
Jag har personligen inget emot att tjejer har rosa kläder och att killar har bilar på sina tröjor, däremot är jag helt emot att vuxna nästan uppmuntrar killar till att ta mer plats än tjejer. För 100 år sen var det kvinnornas uppgift att stå i köket och tyst ta hand om hemmet, men så ser det inte ut idag längre. De här gamla tankarna finns kvar långt inne i oss och jag hoppas att när jag, om 4,5 år, börjar arbeta som lärare inte ska ha dem som grund. Det blir nog inte lätt, men förhoppningsvis hinner jag bli tusen gånger starkare under utbildningen.

Long time no update, så nu är det dags igen.

Det har alltså visat sig att jag får tillgodoräkna poängen från min engelska kurs på SU så nu kommer jag inte ha någon skolan förrän vecka 47. Kul! Studievägledaren rekommenderade att jag går på några av grammatikföreläsningarna så att jag är lite uppdaterad inför nästa kurs (som börjar i januari), men förutom det så har jag ingenting... Om någon har tips på lite extrajobb i tre månader så är det bara att hojta till!

Förutom att jag är lite deppig över att jag inte får börja plugget så är allt riktigt bra. I söndags hade vi (japp, jag sa VI) lovsångskonsert på Hillsong och jag var självklart med i team. Det var galet kul att få "hosta" nästan 2000 människor, utan att vi egentligen hade någon aning om hur vi skulle göra. Jag kan ju säga att det löste sig hur bra som helst och vi alla gjorde ett sjukt bra jobb!

Igår var jag och hämtade barnen, som jag är barnvakt till, för första gången själv på dagis och skola. Det gick också jättebra och jag somnade nästan på soffan hemma hos dem, redan klockan åtta!

Nu ska jag iväg till Friskis för lite medel jympa och ikväll blir det värdande på en annan Friskis.

Vet ni vad jag tycker är riktigt äckligt? Att nysa i handen! Många ä sjuka nu, så risken att man smittas är redan stor. Därför föreslår jag att alla som nyser, gör det i armvecket! Tänk på vad din "nysblöta" hand rör nästa gång. Du kanske hälsar på någon ny? En blivande chef eller pojk- flickvän? Inte så attraktivt, eller hur?

Nu ska jag besvara en fråga som.. ja antagligen ingen annan än jag funderat på den närmaste tiden. Varför trivs jag så otroligt bra i kyrkan och på Hillsong? Vad är det som gjort att jag velat gå tillbaka dit år efter år (Finska kyrkan) sen 2005, och vecka efter vecka (Hillsong) i över ett år nu? JO, jag trivs så bra eftersom jag känt mig accepterad där. Jag har alltid tyckt om att engagera mig på olika håll, men jag kan väl inte vara den enda som känner att när man kommer till ett nytt ställe så finns det minst en som kollar lite snett på mig och säkert tänker "vad tänkte hon när hon tog på sig den där tröjan idag?". Nu vet jag inte om det faktiskt är så, men det brukar kännas som det! Där har vi skillnaden i kyrkan. Jag kan helt ärligt säga att jag aldrig känt så i kyrkan.

Saker och ting verkar inte vilja bli som jag vill ha dem! Nu har jag officiellt börjat universitetet (även om jag antagligen kommer få byta kurs nästan direkt nu), men det verkar bara vara jag som vet om detta.
Igår tänkte jag äntligen köpa mitt UL-kort för att hyfsat billigt kunna pendla mellan Stockholm och Uppsala, men icke. Eftersom jag är student så vill jag ju självklart ha studentrabatt på det jag köper, men icke. För att få sin studentrabatt måste man ha ett CSN-kort, vilket jag inte fått än, eller så kunde man skicka ett sms till ett nummer för att få intyg på att man har rätt till rabatten, men icke. För det första kostade det smset 20kr, men jag tänkte att det kanske kunde vara värt det om jag får min rabatt, men svaret jag fick gjorde mig besviken: "Tyvärr kan vi inte se att du har rätt till reserabatt. (...)" Nähe!!!
Så idag ringde jag CSN för att se varför jag inte har rätt till denna rabatt. Efter att ha väntat i telefonkö i ca 20 min så blir jag vidarekopplad till någon som kan hjälpa mig. Men suprise, suprise, hon kunde inte heller hjälpa mig, så jag fick nummret till CSN-kortet. (Jag visste personligen inte att de hade ett eget nummer!!) Jaha, ja då ringer jag dit och får ännu en gång vänta i ca 20 min tills jag får höra "Vi kan tyvärr inte ta emot ditt samtal idag, vänligen besök vår kundtjänst på vår hemsida". Kul!!! Jag vill inte ens veta hur mycket det där samtalet kostade!
Summan av kardemumman är alltså att jag fortfarande inte har någon som helst aning om varför jag inte kan få min studentrabatt och jag har antagligen blivit 100kr fattigare på dessa samtal.

För att göra saker och ting lite roligare så kommer jag inte ens behöva läsa största delen av den kursen som mitt program börjar med eftersom jag redan läst den på Stockholms Universitet. Detta innebär kanske till och med att jag inte kommer behöva pendla så mycket till Uppsala i höst och då var det ju tur att jag inte kunde köpa mitt UL-kort igår! Ser man på, jag kanske har varit irriterad på CSN helt i onödan!!

Nu är jag en officiell lärarstudent på Uppsala Universitet. De senaste tre dagarna har jag haft intensiv introduktion på min engelska kurs och på lärarprogrammet. Ska bli skönt att komma igång med studierna så att jag snart kan ta min examen och gå ut och jobba!

Om bara några dagar är jag ännu ett år äldre. Om bara några dagar är jag 20+. Det här närmaste året har varit helt otroligt. Om jag tänker på vilka förväntningar jag hade för ett år sen så kan jag säga att de inte var någonting jämfört med det jag fått vara med om. Under mitt år som 20-åring har jag hittat till min underbara Hillsong kyrka, jag har tjänat ihop tillräckligt med pengar för att kunna vara ledig hela sommaren, jag har rest MASSOR, jag har lärt känna helt fantastiska människor, jag har fått bättre kontakt med flera av mina gamla vänner och det är bara en liten del av allt.

Vilken superslapp dag det blivit för mig idag... Har inte orkat göra någonting och borde egentligen ha: städat, diskat, bokat tid för frissa, betalat räkningar och kanske till och med rört på mig lite. Visst, klockan är bara 15:19, men får nog ta och skjuta upp allt en dag..

Tanken är också att jag ska ta mig till Uppsala den här veckan för att lära mig hitta där, men har inte orkat börja leta efter någon att åka med!

Har någon annan reagerat på hur reklamen visas på tv? Eftersom vi lever i ett så materealistiskt samhälle så visas självklart massor med "köpköpköp"-reklam, men då och då kommer reklam från UNICEF, Rädda Barnen osv. Av någon anledning verkar det som om de värsta mat- eller shoppingreklamen kommer efteråt. Bland annat så visades reklam från Barnfonden igår, där en liten afrikansk (jag tror antingen etiopisk eller eritreansk) flicka kämpar för sitt liv inne i storstaden. Direkt efter fick man se en kvinna sitta i en bekväm fotölj och prova massor av fina skor. Jag blev åtminstone helt avtänd på att köpa skor då..

Vad väljer du?

 

Idag har jag märkt hur otroligt fel jag har prioriterat under den närmaste veckan. Mina tankar har handlat om så otroligt oviktiga saker och idag fick jag äntligen en påminnelse om det!
Jag började min måndag med att gå på en 18-årig tjejs begravning. Hur är det rättvist? Det är inte det minsta rättvist! På grund av ett litet snedsteg så skulle hon förlora livet. 

Efter begravningen stannade jag kvar på kyrkans barnvind och pratade om allt mellan himmel och jord (bokstavligt talat). De fantastiskt bra samtalen jag haft idag fick mig att inse att de små "problemen" som jag tampats med de närmaste dagarna har varit helt oväsentliga!! Så dags för mig att lyfta blicken längre än näsan pekar igen!

Ett av de riktigt bra samtalen som jag hade idag handlade om hur man ska behandla andra. Vill man umgås med någon som hela tiden pekar på de små felen du gör? Eller vill man hänga med folk som uppmuntrar en och lyfter fram allt det bra man gör? Svaret är ju självklart. Men hur ska man då själv vara mot andra för att de ska vilja vara med dig? Svaret kan också här kännas självklart, men det är inte så jätte lätt att bara sätta fokus på sina vänners "braigheter".

Jag har haft lätt att kritisera folk jag bryr mig om för att jag velat att de ska bli av med något beteende, och den här onödiga kritiken har kommit helt automatiskt. Detta tills jag insåg vad jag höll på med och jag bestämde mig för att ändras. Det var inte lätt i början och det kunde kännas riktigt onaturligt att ge komplimanger för småsaker, men efter ett tag så började det flyta på ganska så bra. Jag är inte perfekt på det området än, men nuförtiden märker jag oftast om jag säger någonting nedlåtande och jag tar tillbaka det! Kanske någonting alla borde prova på?

Livet är inte rättvist, det vet alla. Men istället för att fokusera på det, så kan man väl lägga sitt fokus på att göra livet så roligt och spännande som möjligt - för sig själv och för andra.

Om 30 min åker jag iväg till Megans landställe, men innan det vill jag bara ta ett ögonblick och säga att jag älskar väskor. Jag har flera helt fantastiska "miracle bags" där man kan trycka ner hur mycket grejer som helst och det verkar inte finnas någon botten. I don't know how they do it, men jag får alltid med mig ALLT!

Nu har jag kommit hem efter ännu en resa. Finland var helt underbart och jag kände mig verkligen otroligt välsignad när jag var hos min mormor. Mormor bor i en lite by i nordöstra Finland och det är hur vackert som helst där! I en hel vecka har jag kunnat äta mumsiga tårtor, färska bullar och bröd och basta och bada spritt språngande naken. Inte alltid man kan göra det. Tack Gud för den här vackra världen!

Igår firade jag min fredagkväll hos Karin. Vi lyssnade på en predikan av Judah Smith om dop. Han är verkligen riktigt bra! Rekommenderar att ni lyssnar på vad han har att säga. Han är ovanligt frispråkig, men helt underbar!

Den 25 augusti börjar äntligen plugget! Efter att ha varit ledig i snart fyra månader så ska det bli skönt att komma igång med vardagen igen.  Ska verkligen bli spännande att se vad Uppsala har att erbjuda. Och så flyttar ju min underbara vän Emelie upp också så ser fram emot att kunna träffa henne MYCKET oftare!

Ikväll blir det bastu- och tjejkväll på Megans landställe. Ska bli riktigt mysigt!!

 

I helgen förlorade den här världen en helt fantastisk männsika. En föredetta konfirmand till mig gick bort på grund av droger. I och med att det här hänt så har fler och fler berättat om personer de känt som också antigen dött eller blivit förlamade på grund av att de hamnat i någon slags psykos när de varit höga. Det är ju hemskt hur vanligt det här är! Men ändå inte så konstigt..
 
Tänk efter på vad för slags samhälle vi lever i. Till och med i oskyldiga tv-serier, som bland annat "Friends", talar de om hur de gick omkring höga vid något tillfälle i deras liv. Precis som om det skulle vara hur ofarligt som helst. Men det är det ju inte! Det är ju inte konstigt att ungdomar blir nyfikna på drogernas påverkan när de ser hur kul det kan vara på tv och alla de har ju överlevt.

Och har ni hört förklaringen till att det ska vara okej att ta droger. "Det är ju en växt och cigaretter är ju farligare". Fine! Gå och ät en flugsvamp och se hur ni mår efter det! Och rök inte cigaretter då, när ni vet hur farligt det också är!

När det gäller personen som jag kände, jag kan fortfarande inte förstå att det har hänt. Vi var ett gäng som var och hälsade på familjen idag och kan jag inte ens tänka mig hur de mår. Alla mina böner går till dem och till vännerna av den avlinde.

Hej! Jag heter Emma och jag är världsbäst på att skjuta upp saker. Tanken är att jag ska åka till Finland och hälsa på släkten om ett par veckor och jag har fortfarande inte bokat mina biljetter. Visst, det finns alltid plats på dagbåten, men det skulle betyda att jag måste sova över hos en kusin innan jag kan fortsätta till min mormor. Nej, det är inte hela världen om jag skulle behöva göra det, men jag har bara så svårt att bestämma mig för vad jag vill göra! Help me någon! Dagbåt + övernattning hos kusin eller nattbåt + sova i en hytt tillsammans med massor av okända kvinnor.