Ännu en vecka utomlands är över. London är fortfarande lika underbart till er som tvekade! Det har varit en riktigt intensiv vecka i storstadsvimlet med massor av gående, shopping, tittande, fotande, underground åkning och dåliga skämt. Det märks att jag har samma humor som pappa och syrran!

Precis som efter varje utomlands semester hade jag lite blandade känslor när vi landade på Arlanda. Det är delvis skönt att vara hemma i trygga Sverige, samtidigt som det är lite jobbigt att höra svenska överallt och få den här "oooh vad tråkiga svenskar är!"-känslan. Och nej, jag tycker egentligen inte att svenskar är så tråkiga, men får ändå den känslan efter en semester.

Nu skulle man ju kunna tro att jag rest klart för den här sommaren, men icke! Planen är fortfarande att åka till Finalnd och hälsa på släkten om ett par veckor. Måste bara boka biljetter och det lär ju inte bli billigare ju längre jag väntar.. eller vad tror ni?

Här kommer en bild på "London-gänget". We had fun!

I Hyde Park

Då var det lördag igen och ännu en gång är det äckligt varmt. Värmen innebär att såren i mitt ansikte inte vill läka utan att de tvärtemot svullnar upp. Kul!

Good news people! Mitt ansikte börjar närma sig sitt normala tillstånd! Tack Gud för den svenska sommaren, asolsprit och tvål! Idag tänker jag till och med våga mig ut på lite äventyr.

De här två närmaste dagarna har jag känt mig helt handikappad. När jag kom hem från Madrid åkte jag direkt till Haninge, till min pappa, och självklart är min kalender kvar i stan. Jag har inte haft någon koll på dagarna alls och jag har bara kunnat hålla tummarna att jag inte gjort upp några planer med någon innan jag åkte till Spanien. Hittills har ingen ringt och frågat var jag är så ser lovande ut. Det är ändå hemskt hur hjälplös man kan vara utan en liten bok!

Idag ska jag som sagt ut på äventyr igen. Först åker jag till mitt boende i stan, sedan ska jag hälsa på två finfina flickor i Södertälje.

Här kommer lite uppmuntrande ord för dagen.

Yes, då var jag hemma igen. Madrid har varit skoj, men det är skönt att vara tillbaka i fina Stockholm.

Däremot har jag inte kunnat (eller rättare sagt inte velat) gå utanför dörren här hemma på grund av lite hemskheter som hänt i mitt ansikte. När jag åkte till Madrid hade - dumma! - jag rivit upp en finne under näsan på mig så att jag fått en ful sårskorpa där. Tack vare Spaniens underbara värme så blev såret bara värre och bakterier har gjort att jag fått fler finfina sår runt om i ansiktet.
Nu kanske det låter värre än det är, men jag är inte bekväm med att se ut så här så har helt enkelt inte velat visa mig utanför mitt trygga hem. Därför kan jag säga, thank God for our own back yard!

På gymnasiet pluggade jag spanska i två år och jag blev ganska duktig (om jag får säga det själv). Efter studenten åkte jag och några kompisar till Valencia och jag klarade mig faktiskt på den spanskan jag lärt mig ett år tidigare.
Sedan åkte jag till Etiopien och lärde mig lite ahmarinja. När jag övade på min ahmarinja blandade jag ofta ihop det med spanska, vilket var ganska så jobbigt. Nu är jag i Spanien igen och märker hur spanskan börjar komma tillbaka, även om jag nu blandar in ahmarinjan. Visst, jag kan inte prata med folk, men om de pratar långsamt med varandra så förstår jag samanhanget i deras samtal. Ganska coolt faktiskt! Men också lite frustrerande. Vill ju inte bara kunna förstå ungefär vad folk pratar om i olika språk, vill ju kunna prata själv också! Kanske dags att börja komma igång med det igen?

Tänkte passa på att bjuda på en bild härifrån Madrid. Björnen vi sitter framför ska tydligen vara känd

Jag vet att jag sagt det förr, men det är galet varmt här i Madrid! Idag har jag och Mari turistat på stan och sett massor med fina byggnader och trädgårdar. Detta har vi gjort i 35 gradig värme...

Det jag insett nu under min resa är att jag nog aldrig skulle kunna leva i ett sånt här samhälle/land. Det är kul att leva så här i en vecka, men att bo här skulle jag nog aldrig klara av. För det första är värmen alldeles för mycket för mig. Sedan gör ju värmen att man inte kommer iväg hemifrån förran på eftermiddagen (då det ändå är som varmast!) och sen kör man på till sent på natten. Som sagt, det här är kul nu när jag är på semester, men att se att klockan är ett på dagen när man vaknar ger mig lite ångest. Hemma skulle ju i princip hela dagen ha gått vid det laget, men här börjar dagen. Jag är antagligen lite för effektiv svensk för att klara av ett så här avslappant samhälle.

Däremot är det kul att undersöka skillnaderna mellan Sverige och Spanien. Det som jag tycker är den roligaste skillanden är killarna. Hemma gör inte killar så där supermycket för att göra sig i ordning, men här är det helt andra bud. Här noppar killarna ögonbrynen (många är noggrannare än jag!), de vaxar benen och är allmänt "fjolliga". Jag vet att jag inte ska döma folk på utseendet, men helt ärligt så tycker jag mer om de svenska, mycket manligare, männen.

Ikväll drar vi ut igen och som vanligt har jag ingen aning om vart, men det har ju varit kul hittills så är inte alls orolig.

Nu har jag varit här i Madrid i snart tre dagar. Det är verkligen kul att träffa Mari igen, även om värmen gör mig ganska så seg. Jag började min vistelse här med att irra omkring här i Maris "hoods" för att sen hitta till en superfin park. Tanken var att jag skulle tillbaka dit idag med en bok och bikini, men efter att ha blödit näsblod på Maris arbetsplats och kladdat ner alla mina kläder så vet jag inte hur taggad jag är på det. Kanske tar det på måndag istället.  

Ikväll blir det ändå lite Midsommarfirande med några av Maris svenska kompisar. Förhoppningsvis slipper jag mer näsblod, men tänker ta med mig massor av papper, just in case!

Summan av kardemumman är alltså, GLAD MIDSOMMAR alla!

Yeeey! Imorgon åker jag till Madrid!! I can't wait!! Jag ska åka dit för att hälsa på en gammal, superfin vän Mari. Hon har flyttat dit för ett år så nu ska jag få chansen att se hur hon bor och jobbar. Som en härlig bonus får jag massor av sol, sol, sol i en vecka. Ska bli riktigt kul!!

Usch vad jag längtar tillbaka, tror jag! Idag har jag börjat tänka tillbaka till Etiopien. Jag läste nyss artikeln jag skrev efter att jag kommit hem och jag blev tårögd. Det är så overkligt att veta att jag faktiskt varit på det där stället som jag beskrev i artikeln.

Nej nu måste jag skärpa mig! I sommar har jag inget jobb (vilket jag valt själv) och det betyder ju ingen inkomst, vilket i sin tur betyder att jag måste dra ner på mina utgifter! Jag har varit ganska duktig nu när det gäller onödig shopping, men det svåra är alla andra utgifter. Det är ju så mysigt att fika, att äta lunch/middag ute med kompisar eller till och med gå på bio, men nu måste jag verkligen dra ner på det också! Vad finns det för billiga eller gratis nöjen där ute? Finns det någon som har svar på det?

Idag har jag och Johanna haft en riktig "det regnar där ute"-dag. Vi har alltså hyrt film och ätit glass! När vi skulle hyra film så gick vi till ett ställe där jag är medlem (för att jag ska få valuta för de pengarna"). Det skulle inte varit så speciellt om det inte visat sig att kassakillen kom ihåg mig från två dagar sen, när jag hade en egen filmdag. Jag kunde verkligen inte komma ihåg honom! Tror inte ens att han var där då... Nu när jag tänker efter så kanske det står i deras datorer när jag var där sist.. Jag hoppas det åtminstone!

För er som inte visste så är det fredag idag och för min del innebär detta sushi och film med mamma! Något jag verkligen ser fram emot! Medan jag väntar på att min kära moder ska komma hem så tänkte jag lägga upp lite bilder från det som hänt på sistone (eller åtminstone från de händelser då jag fotat)

24 maj fyllde min snygga syster år och det firades med Etiopisk mat

 

1 juni tog min fina kusin Ida studenten!

 

7 juni fyllde pappa 50 år

Jag är verkligen helt galet taggad på att börja plugga i höst! Läste lite om utbildningen på Uppsala universitets hemsida igår och det verkar ju hur kul som helst! Det är lite konstigt att tänka att om fem år är jag lärare, men det är också ganska coolt. Ser faktiskt också fram emot att sitta i ett klassrum och ta anteckningar, att diskutera olika ämnen i grupper och att börja skriva uppsatser igen. Och ja, jag erkänner, jag tycker om skola!

Oh wow! Jag menar verkligen, OH WOW!!! Den här dagen har verkligen varit helt fantastisk! Förra veckan hade Hillsong klädutdelning för behövande kvinnor i S:t Clara kyrka och idag gick jag tillbaka dit för att hjälpa till igen. Jag har träffat helt fantastiska kvinnor och ser redan fram emot att gå tillbaka dit och två veckor och hjälpa till igen. Man blir verkligen glad av att se vilken glädje dessa kvinnor utstrålar och på väg hem på tunnelbanan kunde jag inte sluta le. Så WOW!!!

Det finns vissa saker som jag är riktigt dålig på. När jag fyllde år, för snart ett år sen, fick jag ett presentkort på Akademibokhandeln och sen dess har jag nog varit inne i den där butiken minst 20 gånger utan att hitta någonting. Jag tycker ju om att läsa, men vet bara inte VAD jag vill läsa. Några tips?

I söndags visades "Slumdog millionaire" på TV4. Den filmen är verkligen bra! Jag såg den för första gången några år sen på bio med tjejgruppsledarna från kyrkan och den var lika bra den här gången som då.

I filmen kan man se en evig kärlek och hur killen kämpar med allt han har för att hitta sin drömkvinna. Det är riktigt fint hur han sliter och sliter för att hitta henne och när han väl hittat henne så gör han allt för att få henne, även efter att hon sagt åt honom att ge upp. Om det inte är commitment så vet jag inte vad som är det!

Igår var jag på bio med Karin och såg "Melancholia". Det är inte den roligaste filmen att se och kommer inte vilja se den igen, men däremot var det absolut värd att se. Filmen handlar om jordens undergång och det får ju en att börja tänka lite. Hur skulle jag reagera om jag såg hur vi håller på att krocka med en annan planet? Vad skulle jag göra mina sista timmar i livet? Skulle jag vara rädd? Vilka skulle vara de sista tankarna som skulle snurra runt i mitt huvud?

Söndagkvällar betyder som vanligt kyrka för mig. Igår hade vi en gästpredikant från England som sa någonting som verkligen fastnade. Han pratade om hur beroende vi är av uppmuntran och hur dåligt det egentligen är. Varför ska vi hela tiden söka bekräftelse hos andra? Kan vi inte bara acceptera att allt vi gör inte är så fantastiskt superbra, även om det är bra att vi gör det?

Jag har varit med i "host" (engelskt uttal, inte svenskt!) teamet i Hillsong sen i höstas och det har inneburit stolbärande, garderobsarbete, städning osv osv. Alltså inget glamoröst och ofta har man inte ens hunnit få ett "tack" eller "bra jobbat". Ändå har jag vetat att jag gör ett helt okej jobb. Visst, det finns massor med människor som skulle kunnat göra det jobbet jag gjort, men varför kan inte jag vara en av dem? Någon måste ju dammsuga den här mattan, så då kan jag lika gärna göra det. Eller någon måste ju sortera alla dessa kort, så då kan ju jag ta och fixa det.

Jag har inte sökt bekräftelse hos de andra i teamet. Jag vet att det inte alltid syns så jättetydligt vad jag gör, men jag vet att det finns någon som ser. Gud ser allt vi gör för varandra! Han vet om var enda svettdroppe som rinner ner för våra pannor och det är ju inte så illa! Han vet och det är den enda bekräftelsen jag behöver!

Är det inte sorgligt hur snabbt vi glömmer saker? Vad det än är så brukar man ändå glömma det tillslut. Det kan vara allt från att glömma att handla mjölk till att glömma vilka orättvisor man sett i världen till att glömma en gammal vän. När allt är nytt och fräscht i minnet så svär man att man aldrig ska glömma och att man nu allt ska göra lite skillnad, men icke! Det slutar ändå ofta med en massa bortförklaringar och att man tillslut helt glömmer.

När mina kusiner var här såg vi på filmen "Mammut", en riktigt bra film där man verkligen tydligt kan se kontrasterna i världen. I ena delen av världen sitter en liten ensam flicka med sin barnsköterska eftersom hennes föräldrar jobbar hela tiden och på andra sidan världen sitter två små bröder hos sin mormor och väntar på att mamma ska komma tillbaka hem från den ensamma flickan så att de kan starta ett liv tillsammans. Mitt i allting ser man hur rika män utnyttjar de svaga i ett fattigt samhälle och slösar pengar på 3000 kr-pennor.
Efter att ha sett den här filmen blir jag alltid lika taggad på att göra någonting. Världen är orättvis och jag kan inte rädda alla, men lite skillnad kan man ju alltid göra! Tre dagar senare sitter jag här igen. Nej, jag kan inte säga att jag glömt orättvisorna, men livet har kommit ikapp och påmint mig om att lilla jag inte vet vad jag faktiskt kan göra.

Personligen försöker jag göra så mycket som möjligt för människor runt omkring mig, men det känns ju som att jag kan göra så otroligt mycket mer!

Ojojoj vad tomt det kan vara i huvudet ibland! Nu har jag suttit här i snart tio minuter och bara stirrat på skärmen för att komma på någonting skoj att skriva på bloggen. Har jag verkligen ingenting att säga? Har jag inga tankar att dela med mig av? Tydligen inte...

Okej, jag är lite tråkig och berättar lite om vad jag haft för mig på sistone. I måndags hade vi avslutning för Bibel & Bön gruppen i Finska kyrkan så ungdomsledaren Johanna överraskade oss med en mysig picknick. Det kändes verkligen att det är sommar i luften och vi har det verkligen bra som kan sitta ute sådär och prata tro och be utan att någon bryr sig! 

I tisdags fyllde ju min superfina lillasyster år och det firades med middag på en Etiopisk restaurang. Mums! Men min lillasyster verkade inte vara den enda som fyllde år då. Jag hade hela fyra vänner på facebook som fyllde år i tisdags och jag vet att de inte var de enda!

Igår hade vi avslutning för ungdomsverksamheten i Finska kyrkan. Detta "firades" med en kväll på Grönan. Jag har inte varit där på hur länge som helst så det var faktiskt kul att prova på alla nya attraktioner som kommit under de närmaste åren. Jag vågade till och med åka Insane!

Ikväll kommer två kusiner från Finland hit och hälsar på. Jag har inte träffat dem på flera år så ska bli skoj att hänga med dem i några dagar nu. Frågan är bara, vad kan man hitta på här i Stockholm? Massor, jag vet, men VAD?