Är det inte sorgligt hur snabbt vi glömmer saker? Vad det än är så brukar man ändå glömma det tillslut. Det kan vara allt från att glömma att handla mjölk till att glömma vilka orättvisor man sett i världen till att glömma en gammal vän. När allt är nytt och fräscht i minnet så svär man att man aldrig ska glömma och att man nu allt ska göra lite skillnad, men icke! Det slutar ändå ofta med en massa bortförklaringar och att man tillslut helt glömmer.

När mina kusiner var här såg vi på filmen "Mammut", en riktigt bra film där man verkligen tydligt kan se kontrasterna i världen. I ena delen av världen sitter en liten ensam flicka med sin barnsköterska eftersom hennes föräldrar jobbar hela tiden och på andra sidan världen sitter två små bröder hos sin mormor och väntar på att mamma ska komma tillbaka hem från den ensamma flickan så att de kan starta ett liv tillsammans. Mitt i allting ser man hur rika män utnyttjar de svaga i ett fattigt samhälle och slösar pengar på 3000 kr-pennor.
Efter att ha sett den här filmen blir jag alltid lika taggad på att göra någonting. Världen är orättvis och jag kan inte rädda alla, men lite skillnad kan man ju alltid göra! Tre dagar senare sitter jag här igen. Nej, jag kan inte säga att jag glömt orättvisorna, men livet har kommit ikapp och påmint mig om att lilla jag inte vet vad jag faktiskt kan göra.

Personligen försöker jag göra så mycket som möjligt för människor runt omkring mig, men det känns ju som att jag kan göra så otroligt mycket mer!