Emma, vuxen?!
Idag har jag gjort någonting MYCKET ovanligt för att vara jag. Jag har umgåtts med Emelie och hennes pojkvän Gustav. Det låter inte så hemskt, men för mig har det alltid varit någonting jobbigt; att hänga med PAR. Jag har alltid känt mig överflödig och obekväm, men idag var det inte det. För att utmana mig ÄNNU mer så ska jag hänga med Megan och henns kille Johan ikväll. Vet ni vad? Jag tror att lilla Emma börjar bli vuxen!!
Working girl
Imorgon kommer Emelie till Stockholm igen. Inte för att i första hand träffa mig, men blir en härlig chillkväll för oss imorgon ändå.
På söndag åker jag iväg på kryssning med tre av mina äldsta vänner, Mari, Maija och Minttu. Var länge sedan jag var på båten sist, så hoppas det blir kul. Innan kryssningen ska jag ändå gå på Hillsong klockan 11 och tanka på med lite Gud och träffa härliga Hillsongvänner.
I can't wait!
Om 19 dagar smäller det! Om 19 dagar är det dags igen! Om 19 dagar byter jag ut denna kyla mot den Afrikanska värmen! Om 19 dagar åker jag och Emelie till ETIOPIEN! I can’t wait!
Samtidigt undrar jag lite hur det ska bli att komma tillbaka dit. Hur kommer jag reagera till fattigdomen? Till klyftorna i det samhället? Och framförallt till all uppmärksamhet som jag kommer få?! Kommer jag avskräckas helt från att någonsin åka tillbaka dit igen? Antagligen inte! Hur jobbigt det än må vara att leva i ett så annorlunda samhälle, så älskar jag det ändå på sätt och vis. Visst, jag har lite ångest över att gå upp för gatan och köpa frukt och bröd, men det är värt det! Jag får ju träffa alla från WSG igen och alla mina underbara elever. Fy vad jag har saknat dem!!! OCH det kommer bli riktigt skönt att avsluta hela semestern med lite vita sandstränder och turkost vatten på Zanzibar.
Som sagt, I can’t wait!
Surviving!
Igår var jag på bio med en av mina kära vänner från Hillsong, Karin. Vi såg ”127 hours”, en sann historia om en bergsklättrare som fastnar med armen under en enorm stenbumling när han är ute och klättrar. Filmen var riktigt bra, även om den var lite brutal vid vissa tillfällen. Det är verkligen otroligt vilken viljestyrka en människa kan ha när det gäller liv och död.
Under filmens gång funderade jag lite på om jag någonsin ens skulle komma på vissa av sakerna som han gjorde för att överleva. Har jag, Emma stadsbon, såna överlevnadsinstinkter inom mig? Skulle jag överleva om någonting liknande skulle hända mig? Mitt svar skulle nog vara nej, men man vet ju aldrig. När det gäller liv och död så letar nog hjärnan reda på allt man någonsin lärt sig om överlevnad. Hoppas jag!
It's all for His glory!
I onsdags hade vi ungdomar äntligen vårat möte med Finska församlingens kyrkoherde och ungdomspräst. Det kändes riktigt bra! Vi var tre ungdomar plus ungdomsledaren och nu känns det som att saker och ting kanske kan börja hända i den där församlingen. Jag är hoppfull! Visst, det kommer krävas mycket, MYCKET arbete och antagligen också väldigt mycket tålamod för att vi ska nå vår "vision", men jag tror faktiskt att jag är beredd på det. Det känns skönt att ha någonting att jobba för igen. Någonting som faktiskt betyder någonting d.v.s. Det känns även skönt att veta att Gud är på vår sida. "If He is for us, then what can be against us?"
Snöstorm
I'm forever yours!
I give my all to you
Send me and i will go for you
To the ends of the earth
I'll follow after you
I want the world to know
Your love endures forever
Tell me and i'll obey
This is far greater than sacrifice
Trusting you and not myself
Will always lead to blessing
Lord have your way in me
Not my will, yours be done
Here i stand within your presence
Longing for your touch
A thousand days cannot compare
To one day in your courts
Hold me now
And never ever let me go
My jesus, my precious saviour
I'm forever yours
I will worship you forever
I will worship you
Slump eller förutbestämt?
Klass 9A
Många av lärarna i serien har verkligen ingen aning om hur man kontrollerar en klass eller hur man är en BRA lärare. En av lärarna kränkte till och med en elev genom att kalla honom för långsam inför hela klassen. Hur är det okej? Hur kan man tro att det är att vara en bra lärare? En av lärarnas viktigaste uppgifter är att uppmuntra och stödja eleverna. När man går i högstadiet är man i en fas i livet då man behöver som mest uppmuntran! Man är i början av tonåren och man han börjat fundera på vem man är och vad man vill bli. Om då någon lärare går och kallar en för långsam eller dålig framför ens vänner så är ju det den bilden man får. "Min lärare är vuxen och har mer erfarenhet av livet, därför måste han/hon ha rätt".
Jag har alltid tyckt om att arbeta med barn och ungdomar och i nästan hela mitt liv har planen varit att plugga till lärare. Jag vet att det är någonting som jag tycker är kul, men det är också väldigt läskigt. Tänk om jag blir en dålig lärare. Tänk om eleverna hatar mig. Tänk om jag blir anledningen till att någon elever inte kommer in på gymnasiet. Läskiga tankar, men kanske också hälsosamma?