Förra veckan och den här veckan har jag inte börjat jobba förrän 12, vilket jag egentligen tycker är lite jobbigt, men idag insåg jag att det finns posivitva saker med det också. Passade på att se avsnittet av "Klass 9A" som sänds på SVT. Programmet handlar om en klass och deras lärare och jag måste säga att jag blev lite rädd. Min plan är att börja plugga till lärare i höst och därför tycker jag att serien är ganska så intressant.
Många av lärarna i serien har verkligen ingen aning om hur man kontrollerar en klass eller hur man är en BRA lärare. En av lärarna kränkte till och med en elev genom att kalla honom för långsam inför hela klassen. Hur är det okej? Hur kan man tro att det är att vara en bra lärare? En av lärarnas viktigaste uppgifter är att uppmuntra och stödja eleverna. När man går i högstadiet är man i en fas i livet då man behöver som mest uppmuntran! Man är i början av tonåren och man han börjat fundera på vem man är och vad man vill bli. Om då någon lärare går och kallar en för långsam eller dålig framför ens vänner så är ju det den bilden man får. "Min lärare är vuxen och har mer erfarenhet av livet, därför måste han/hon ha rätt".

Jag har alltid tyckt om att arbeta med barn och ungdomar och i nästan hela mitt liv har planen varit att plugga till lärare. Jag vet att det är någonting som jag tycker är kul, men det är också väldigt läskigt. Tänk om jag blir en dålig lärare. Tänk om eleverna hatar mig. Tänk om jag blir anledningen till att någon elever inte kommer in på gymnasiet. Läskiga tankar, men kanske också hälsosamma?