Den här veckan har verkligen gått fort. I måndags kändes det som att den här veckan skulle bli evighetslång, men plötsligt är det fredag igen och jag förstår inte riktigt hur det gick till!
I onsdags hade vi ungdomar äntligen vårat möte med Finska församlingens kyrkoherde och ungdomspräst. Det kändes riktigt bra! Vi var tre ungdomar plus ungdomsledaren och nu känns det som att saker och ting kanske kan börja hända i den där församlingen. Jag är hoppfull! Visst, det kommer krävas mycket, MYCKET arbete och antagligen också väldigt mycket tålamod för att vi ska nå vår "vision", men jag tror faktiskt att jag är beredd på det. Det känns skönt att ha någonting att jobba för igen. Någonting som faktiskt betyder någonting d.v.s. Det känns även skönt att veta att Gud är på vår sida. "If He is for us, then what can be against us?"