Nu ska jag besvara en fråga som.. ja antagligen ingen annan än jag funderat på den närmaste tiden. Varför trivs jag så otroligt bra i kyrkan och på Hillsong? Vad är det som gjort att jag velat gå tillbaka dit år efter år (Finska kyrkan) sen 2005, och vecka efter vecka (Hillsong) i över ett år nu? JO, jag trivs så bra eftersom jag känt mig accepterad där. Jag har alltid tyckt om att engagera mig på olika håll, men jag kan väl inte vara den enda som känner att när man kommer till ett nytt ställe så finns det minst en som kollar lite snett på mig och säkert tänker "vad tänkte hon när hon tog på sig den där tröjan idag?". Nu vet jag inte om det faktiskt är så, men det brukar kännas som det! Där har vi skillnaden i kyrkan. Jag kan helt ärligt säga att jag aldrig känt så i kyrkan.

Saker och ting verkar inte vilja bli som jag vill ha dem! Nu har jag officiellt börjat universitetet (även om jag antagligen kommer få byta kurs nästan direkt nu), men det verkar bara vara jag som vet om detta.
Igår tänkte jag äntligen köpa mitt UL-kort för att hyfsat billigt kunna pendla mellan Stockholm och Uppsala, men icke. Eftersom jag är student så vill jag ju självklart ha studentrabatt på det jag köper, men icke. För att få sin studentrabatt måste man ha ett CSN-kort, vilket jag inte fått än, eller så kunde man skicka ett sms till ett nummer för att få intyg på att man har rätt till rabatten, men icke. För det första kostade det smset 20kr, men jag tänkte att det kanske kunde vara värt det om jag får min rabatt, men svaret jag fick gjorde mig besviken: "Tyvärr kan vi inte se att du har rätt till reserabatt. (...)" Nähe!!!
Så idag ringde jag CSN för att se varför jag inte har rätt till denna rabatt. Efter att ha väntat i telefonkö i ca 20 min så blir jag vidarekopplad till någon som kan hjälpa mig. Men suprise, suprise, hon kunde inte heller hjälpa mig, så jag fick nummret till CSN-kortet. (Jag visste personligen inte att de hade ett eget nummer!!) Jaha, ja då ringer jag dit och får ännu en gång vänta i ca 20 min tills jag får höra "Vi kan tyvärr inte ta emot ditt samtal idag, vänligen besök vår kundtjänst på vår hemsida". Kul!!! Jag vill inte ens veta hur mycket det där samtalet kostade!
Summan av kardemumman är alltså att jag fortfarande inte har någon som helst aning om varför jag inte kan få min studentrabatt och jag har antagligen blivit 100kr fattigare på dessa samtal.

För att göra saker och ting lite roligare så kommer jag inte ens behöva läsa största delen av den kursen som mitt program börjar med eftersom jag redan läst den på Stockholms Universitet. Detta innebär kanske till och med att jag inte kommer behöva pendla så mycket till Uppsala i höst och då var det ju tur att jag inte kunde köpa mitt UL-kort igår! Ser man på, jag kanske har varit irriterad på CSN helt i onödan!!

Nu är jag en officiell lärarstudent på Uppsala Universitet. De senaste tre dagarna har jag haft intensiv introduktion på min engelska kurs och på lärarprogrammet. Ska bli skönt att komma igång med studierna så att jag snart kan ta min examen och gå ut och jobba!

Om bara några dagar är jag ännu ett år äldre. Om bara några dagar är jag 20+. Det här närmaste året har varit helt otroligt. Om jag tänker på vilka förväntningar jag hade för ett år sen så kan jag säga att de inte var någonting jämfört med det jag fått vara med om. Under mitt år som 20-åring har jag hittat till min underbara Hillsong kyrka, jag har tjänat ihop tillräckligt med pengar för att kunna vara ledig hela sommaren, jag har rest MASSOR, jag har lärt känna helt fantastiska människor, jag har fått bättre kontakt med flera av mina gamla vänner och det är bara en liten del av allt.

Vilken superslapp dag det blivit för mig idag... Har inte orkat göra någonting och borde egentligen ha: städat, diskat, bokat tid för frissa, betalat räkningar och kanske till och med rört på mig lite. Visst, klockan är bara 15:19, men får nog ta och skjuta upp allt en dag..

Tanken är också att jag ska ta mig till Uppsala den här veckan för att lära mig hitta där, men har inte orkat börja leta efter någon att åka med!

Har någon annan reagerat på hur reklamen visas på tv? Eftersom vi lever i ett så materealistiskt samhälle så visas självklart massor med "köpköpköp"-reklam, men då och då kommer reklam från UNICEF, Rädda Barnen osv. Av någon anledning verkar det som om de värsta mat- eller shoppingreklamen kommer efteråt. Bland annat så visades reklam från Barnfonden igår, där en liten afrikansk (jag tror antingen etiopisk eller eritreansk) flicka kämpar för sitt liv inne i storstaden. Direkt efter fick man se en kvinna sitta i en bekväm fotölj och prova massor av fina skor. Jag blev åtminstone helt avtänd på att köpa skor då..

Vad väljer du?

 

Idag har jag märkt hur otroligt fel jag har prioriterat under den närmaste veckan. Mina tankar har handlat om så otroligt oviktiga saker och idag fick jag äntligen en påminnelse om det!
Jag började min måndag med att gå på en 18-årig tjejs begravning. Hur är det rättvist? Det är inte det minsta rättvist! På grund av ett litet snedsteg så skulle hon förlora livet. 

Efter begravningen stannade jag kvar på kyrkans barnvind och pratade om allt mellan himmel och jord (bokstavligt talat). De fantastiskt bra samtalen jag haft idag fick mig att inse att de små "problemen" som jag tampats med de närmaste dagarna har varit helt oväsentliga!! Så dags för mig att lyfta blicken längre än näsan pekar igen!

Ett av de riktigt bra samtalen som jag hade idag handlade om hur man ska behandla andra. Vill man umgås med någon som hela tiden pekar på de små felen du gör? Eller vill man hänga med folk som uppmuntrar en och lyfter fram allt det bra man gör? Svaret är ju självklart. Men hur ska man då själv vara mot andra för att de ska vilja vara med dig? Svaret kan också här kännas självklart, men det är inte så jätte lätt att bara sätta fokus på sina vänners "braigheter".

Jag har haft lätt att kritisera folk jag bryr mig om för att jag velat att de ska bli av med något beteende, och den här onödiga kritiken har kommit helt automatiskt. Detta tills jag insåg vad jag höll på med och jag bestämde mig för att ändras. Det var inte lätt i början och det kunde kännas riktigt onaturligt att ge komplimanger för småsaker, men efter ett tag så började det flyta på ganska så bra. Jag är inte perfekt på det området än, men nuförtiden märker jag oftast om jag säger någonting nedlåtande och jag tar tillbaka det! Kanske någonting alla borde prova på?

Livet är inte rättvist, det vet alla. Men istället för att fokusera på det, så kan man väl lägga sitt fokus på att göra livet så roligt och spännande som möjligt - för sig själv och för andra.

Om 30 min åker jag iväg till Megans landställe, men innan det vill jag bara ta ett ögonblick och säga att jag älskar väskor. Jag har flera helt fantastiska "miracle bags" där man kan trycka ner hur mycket grejer som helst och det verkar inte finnas någon botten. I don't know how they do it, men jag får alltid med mig ALLT!

Nu har jag kommit hem efter ännu en resa. Finland var helt underbart och jag kände mig verkligen otroligt välsignad när jag var hos min mormor. Mormor bor i en lite by i nordöstra Finland och det är hur vackert som helst där! I en hel vecka har jag kunnat äta mumsiga tårtor, färska bullar och bröd och basta och bada spritt språngande naken. Inte alltid man kan göra det. Tack Gud för den här vackra världen!

Igår firade jag min fredagkväll hos Karin. Vi lyssnade på en predikan av Judah Smith om dop. Han är verkligen riktigt bra! Rekommenderar att ni lyssnar på vad han har att säga. Han är ovanligt frispråkig, men helt underbar!

Den 25 augusti börjar äntligen plugget! Efter att ha varit ledig i snart fyra månader så ska det bli skönt att komma igång med vardagen igen.  Ska verkligen bli spännande att se vad Uppsala har att erbjuda. Och så flyttar ju min underbara vän Emelie upp också så ser fram emot att kunna träffa henne MYCKET oftare!

Ikväll blir det bastu- och tjejkväll på Megans landställe. Ska bli riktigt mysigt!!