Onnea Mummu!!
Stort GRATTIS till min farmor som fyller 70 år idag!! Detta ska firas med finfint sällskap, tacos och tårta.
♥
Åka tuff tuff tåg
Då har skolan kommit igång på riktigt. "Bara" 6 månader efter mina introdagar. Det är delvis skönt att ha någonting att göra på dagarna igen, men kan inte låta bli att bli lite stressad över allt som ska hinnas med. Jag vet att jag kommer hinna allt på ett eller annat sätt, men det är ju alltid lite sådär lagom jobbigt att tänka på det.
En andra sak som går att klaga på är tågen! Jag är verkligen superduperjättetrött på att åka tåg!! Visste ni att det är tråkigt att åka tåg? Jag visste tidigare att det kunde vara lite trist, men nu vet jag att det är riktigt tråkigt! Måste lära mig börja plugga på tåget, för annars blir det ju världens waste of time.
Så, nu har jag klagat färdigt. Det är ju, som jag skrev, skönt att vara igång igen. Att vara igång innebär för mig att vara ganska busy, så om du vill träffa mig så får det bli på torsdag-lördag. Alla andra dagar och kvällar är fullspäckade hela våren. Me love!
Snart är det helg och oj, oj, oj vad jag ska sova ut!!
Nytt år, nya tag
Som många redan säkert vet så är en av mina "fritidsaktiviteter" att vara gymvärd på Friskis & Svettis. Någonting som jag tänkte på ikväll när jag värdade var hur oförutsägbara människor kan vara. I princip hela december var gymet nästan tomt på folk, vilket jag kan förstå eftersom det är en så busy månad, men så fort nyår är förbi så tar folk nya tag. Från och med första januari (ja eller kanske andra) så är alla jympapass fullbokade och det är fullt ös på gymet.
Det här är antagligen inte någon nyhet, men bara en lite skojsig bekräftelse på hur vi människor faktiskt fungerar.
Kan förresten säga att jag är en av alla dessa oförutsägbara människor. Enda skillnaden är att jag haft minst två månaders träningspaus och inte bara december. Men nu kör vi!
2012
Nu tänkte jag dela med mig av en bild från nyår. Min kväll började med middag och födelsedagsfirande hos min finfina kusin Ida. Det var inte planerat, men båda blev rosa och svarta för den kvällen.
Påminnelse
Nu var det jätte längesen jag bloggade så egentligen har jag väl massor att berätta. Men istället för att uppdatera på vad jag haft för mig under jul och nyår så tänkte jag skriva om någonting helt annat.
I söndags, på Hillsong, träffade jag en tjej som jag trodde skulle vara på en annan kontinent. Jag träffade en av de nya SALT-volonärerna som åkte till Etiopien i början av hösten. Tydligen fick de inte förlänga sina visum där efter 3 månader så de blev tvugna att åka hem. Ikväll hittade jag den här tjejens blogg och den tar mig verkligen tillbaka!
Julia (som tjejen då heter) har skrivit på ett helt fantastiskt sätt om livet i Addis och påmint mig om hur jag kände och tänkte under min vistelse där. Det var riktigt länge sen som jag tänkte på tiden där och tack vare att jag träffade henne i söndags så har jag fått tillbaka någonting som det känns att jag förlorat under det här senaste halvåret. Jag kan inte riktigt förklara vad det är, men Julia fick mig att minnas bl.a. hur det var att komma hem från Addis för 1 1/2 år sen och hur otroligt mycket jag längtade tillbaka.
Jag kommer ihåg hur stort och lyxigt allt kändes när jag vaknade här hemma igen. Vi har verkligen allt. Ett fungerande kylskåp fyllt med mat, datorer, varsitt rum, tv, kläder för alla väder och personligen har jag ett överflöd av en massa onödigt krimskrams.
Eftersom jag inte kan förklara den känslan som kommit tillbaka efter att ha läst bloggen så vet jag inte vad jag ska säga annat än att det måste upplevas själv. Jag tror att de flesta som också varit volontärer i ett land som Etiopien vet vad jag pratar om. Kärlek till alla människor man mött. Hjälplöshet över situationen i landet. En längtan att få göra lite mer.
<3
På bloggen hittade jag också en länk till en 6 min lång (eller kort kanske det heter?) dokumentär från Addis. Jag rekommenderar er alla att se den! När du sett den kommer du verkligen uppskatta livet här i Sverige.
