Ett liv. Liv. Ett litet ord med massor av innebörd. Tre bokstäver som tillsammans betyder allt för en människa. Är inte det ganska häftigt?

Igår gästade den f.d. fången Annika Östberg ”Skavlan”. Hon har suttit 28 år i Amerikanskt fängelse för att varit medbrottsling i mord på två människor. Hennes berättelse var verkligen inspirerande att lyssna på. Hon har under sina år i fängelset på något sätt kunnat acceptera vad hon gjort, men hon sa också: ”Jag bär med mig de här två människorna varje dag. När jag ser en vacker soluppgång tänker jag att de här två människorna missar det här på grund av vad jag gjort.” Annika berättade hur hon lärt sig tyngden av vad ett människoliv är och det var vad som fastnade hos mig.

För mig är ju mitt LIV det största som finns. Om jag inte hade mitt liv så skulle jag ju inte finnas, eller hur? Det är ofta så lätt att ta det liv man fått för givet.  Jag är 21 år och har redan fått uppleva så otroligt mycket i mitt liv och varje dag hungrar jag efter mer. Tyvärr är det ändå så lätt att skjuta upp livet. Jag längtar efter nya upptäckter, men på grund av förkylningar, regniga dagar och bra på program på tv så sitter jag kvar på min soffa och längtar. Det är ju inte rätt!

Ta de två pojkarna som mördades av sin mamma som exempel. Pojkarna var 4 och 8 år gamla och hade alltså hela sina liv framför sig. Är det då rätt för mig att sitta och skjuta upp mitt liv, även om jag har möjlighet att gå ut och upptäcka? De där pojkarna har inte längre chansen att leva sina liv, men jag har ju det. Då är det alltså inte rätt av mig att bara sitta här!

Ett liv är verkligen värdefullt. Ett liv är till för att levas, vi har ju bara ett!