Innan jag börjar skriva det jag tänkt skriva om idag så måste jag säga att jag är verkligen bäst på att planera. Jag har inte riktigt haft ork eller tid att blogga den här veckan, men däremot har jag planerat massor som jag skulle vilja skriva. Igår kväll till exempel, när jag låg i sängen och skulle sova så gick jag igenom ett helt blogginlägg i huvudet. Självklart kommer jag inte ihåg det nu, men om jag hade gjort det så skulle även det ha blivit ett bra inlägg.

Anyway, den här veckan har verkligen gått snabbt! Eftersom jag inte börjat mitt plugg än heller så har jag inte haft någonting att göra på dagarna, men ändå har veckan bara flygit förbi.
I tisdags gjorde jag någonting lite out of the ordinary (för att vara en vanlig "Emma-vecka"). Jag var med på radio. Sisuradio. Det var inte min första gång där, men det var däremot min första gång i direksändning.
Jag blev inbjuden dit för att prata lite om min Etiopien-resa och för att berätta vad man behöver hjälp med där nere. Personligen så tycker jag att sändningen gick bra och jag var (otroligt nog) inte alls nervös över det hela.

Igår hade jag en lugn och skön hemmakväll med sushi, tv och dator. Jag avslutade min kväll med att chatta med ett par kompisar, en helt fantastisk tjej som är ute och reser jorden-runt för andra gången och en gammal gymnasiekompis som tyvärr är den enda jag har kontakt med från den tiden.
Med gymnasiekompisen kom vi in på ämnet osäkerheter. Vi pratade om hur det ibland kan kännas som att alla bara stirrar på en när man går ute på gatan och då går ju självklart tankarna till det negativa och man blir oftast väldigt osäker. En sak som jag insett på senare år är att människor är otroligt egoistiska, tyvärr. När det känns som att folk stirrar på en på gatan så är det oftast så att de inte bryr sig alls om just dig. På det onda och på det goda. Människor är alltid så inne i sina egna världar med egna problem och planeringar så om de råkar se upp mot dig på gatan så tänker de antagligen inte på dig. Kanske lite tråkigt, men sant, vi bryr oss mest om oss själva och nej jag är självklart inte mycket bättre jag heller. Däremot försöker jag le mot dem som jag råkar få ögonkontakt med i två sekunder. Det brukar ju ta bort den dömande "looken" hos folk (eller så blir det värre och de tror att jag är någon crazy person).

Om nån timme åker jag iväg till Hillsongs - Sisterhoods - klädaktion. Pengarna som dras in går till att köpa en buss som ska köra ut mat till gatubarn i Indien. Blir säkert skoj!