Måste bara berätta om en rolig sak som hände på vägen hem från Uppsala igår. Efter tentan, kl 16, var jag helt slut men bestämde mig ändå för att orka gå och hälsa på Emelie som jag inte träffat på evigheter. Som den underbara människa Emelie är så bjöd hon mig på middag, men tyvärr blev jag inte piggare.

Runt åtta på kvällen åkte jag ändå hem och efter att ha behövt springa till tåget så blev jag ju bara ännu tröttare och grinigare. Väl i Upplands Väsby så säger de i högtalarna att det är förseningar på ca 20 min i pendeltågstrafiken pga misstänkt rökutveckling. Kul! Då blev jag ju inställd på att få stå och vänta på helt fel sida av stan halva natten. Tåget var ändå bara två minuter försenat. Vid det här laget var jag ändå så trött och så otroligt grinig att min tanke var bara "Snälla Gud, låt mig inte stöta på någon jag känner nu!"

I Centralen fick jag byta tåg och jag var fortfarande lika trött med hög musik i öronen. På Stockholm Södra sätter det sig en kille i ungefär min ålder (tror jag) snett mitt emot mig och efter ett tag säger han "Snygga hörlurar du har". Efter det sitter vi och snackar hela vägen till Handen och han muntrade verkligen upp mig. Det var inget flirtande eller obehagligt, utan bara två trötta människor på väg hem.

Efteråt insåg jag att Gud (som jag tror att det är) har humor. Han tänkte bara "Nej Emma, du behöver inte träffa någon du känner, men jag skickar någon du inte känner för att muntra upp dig".