Ännu en höstdag börjar närma sig sitt slut. Det är den 25 november 2010, d.v.s. löning och en min lediga dag. Jag har funderat lite på vad jag gjorde för ganska exakt ett år sen och jag måste säga att jag är mycket nöjdare med mitt liv nu än jag var då. För ett år sen var jag ”tillsammans” med en kille som var allt annat än bra för mig. En kille som jag visse var dålig för mig, men som jag fortsatte vara med eftersom han fick mig att känna mig omtyckt. Idag går  jag ”tillsammans” med någon annan. Någon som bara är bra för mig och som får mig att må bra. Jag är singel, men jag är det tillsammans med Jesus. Jag trodde verkligen aldrig att jag skulle kunna vara så här lycklig utan en kille vid min sida, hur patetiskt är inte det? Enda sen min första kille, när jag var 16, har jag haft någon. Kanske inte alltid ett förhållande, men jag har haft någon kille som gett mig uppmärksamhet och som fått mig att må bra precis då. Det här är inte hälsosamt i längden. Jag tror starkt på att man måste vara helt själv ett tag i sitt liv för att lära känna sig själv och ta reda på vad man vill göra med sitt liv. Hur ska man veta vad man själv vill göra om man är tillsammans med någon? När man är i ett förhållande tänker man automatiskt på den andres bästa också, vilket är bra, men då tar man inte lika mycket hänsyn till sig själv. Självklart kan man lära känna sig själv när man är i ett förhållande också, men jag vill nog ändå tro att man kommer bättre i kontakt med sig själv när man bara behöver tänka på sig själv.

Under mitt halvår i Etiopien fick jag denna möjlighet. När jag var där behövde jag inte bry mig om all drama här hemma och jag kunde verkligen fokusera på att lära känna mig själv och hjälpa människorna där nere. Det tyckte jag var riktigt skönt! Om jag hade varit ett förhållande innan jag åkte iväg så tror jag inte att jag hade tagit chansen att åka. Då hade jag haft helt andra prioriteringar i mitt liv och de hade lett till att jag antagligen börjat plugga tidigare eller bara jobbat här hemma i Sverige under våren.

Tack vare min resa har jag lärt mig att vara själv och därför har jag kunnat fortsätta med det här hemma. Jag har aldrig varit lyckligare! Det är riktigt skönt att gå på fester med kompisarna och kunna tänka att jag mår bra, själv. Jag behöver inte andras bekräftelse för att tycka om mig själv och tack vare det kan jag ha kul utan att oroa mig över jag skulle göra bort mig.

Alla kanske inte måste ha den här ensamtiden som jag behövt för att hitta mig själv, men när man ändå är singel så kan man ju passa på att tänka på sig själv för en gångs skull. Kanske försöka gå ut och INTE undra vad alla killarna i omgivningen tycker och tänker. Världen är full av snyggingar så att inte försöka imponera på en av dem gör ju ingen skada. Det kommer fler!