Visst har vi det bra? Tycker ni inte? Ja, det är svinigt kallt ute (och det ska ju bli kallare!), men ni som klagar, TA PÅ ER VARMARE KLÄDER! Hur snyggt det än är med lackleggings och långt linne så är det fortfarande varmare med jeans på de där leggingsen och en tjock, varmt kofta på linnet.

Idag blev jag för första gången i mitt riktigt otaggad på att få barn. På eftermiddagen hörde jag order hit och order dit när jag stod och frontade mitt finkem. Efter ett tag dyker en familj upp bakom en av hyllorna. Först ser jag en liten pojke som håller i en kundvagn, bakom honom går en lite mindre pojke, bakom dem går deras pappa och bredvid honom går mamman med två små pojkar till. De har FYRA småpojkar!! För att göra saker lite bättre så går alla pojkarna och bråkar med föräldrarna. Redo för barn? No way!!!

Ännu en höstdag börjar närma sig sitt slut. Det är den 25 november 2010, d.v.s. löning och en min lediga dag. Jag har funderat lite på vad jag gjorde för ganska exakt ett år sen och jag måste säga att jag är mycket nöjdare med mitt liv nu än jag var då. För ett år sen var jag ”tillsammans” med en kille som var allt annat än bra för mig. En kille som jag visse var dålig för mig, men som jag fortsatte vara med eftersom han fick mig att känna mig omtyckt. Idag går  jag ”tillsammans” med någon annan. Någon som bara är bra för mig och som får mig att må bra. Jag är singel, men jag är det tillsammans med Jesus. Jag trodde verkligen aldrig att jag skulle kunna vara så här lycklig utan en kille vid min sida, hur patetiskt är inte det? Enda sen min första kille, när jag var 16, har jag haft någon. Kanske inte alltid ett förhållande, men jag har haft någon kille som gett mig uppmärksamhet och som fått mig att må bra precis då. Det här är inte hälsosamt i längden. Jag tror starkt på att man måste vara helt själv ett tag i sitt liv för att lära känna sig själv och ta reda på vad man vill göra med sitt liv. Hur ska man veta vad man själv vill göra om man är tillsammans med någon? När man är i ett förhållande tänker man automatiskt på den andres bästa också, vilket är bra, men då tar man inte lika mycket hänsyn till sig själv. Självklart kan man lära känna sig själv när man är i ett förhållande också, men jag vill nog ändå tro att man kommer bättre i kontakt med sig själv när man bara behöver tänka på sig själv.

Under mitt halvår i Etiopien fick jag denna möjlighet. När jag var där behövde jag inte bry mig om all drama här hemma och jag kunde verkligen fokusera på att lära känna mig själv och hjälpa människorna där nere. Det tyckte jag var riktigt skönt! Om jag hade varit ett förhållande innan jag åkte iväg så tror jag inte att jag hade tagit chansen att åka. Då hade jag haft helt andra prioriteringar i mitt liv och de hade lett till att jag antagligen börjat plugga tidigare eller bara jobbat här hemma i Sverige under våren.

Tack vare min resa har jag lärt mig att vara själv och därför har jag kunnat fortsätta med det här hemma. Jag har aldrig varit lyckligare! Det är riktigt skönt att gå på fester med kompisarna och kunna tänka att jag mår bra, själv. Jag behöver inte andras bekräftelse för att tycka om mig själv och tack vare det kan jag ha kul utan att oroa mig över jag skulle göra bort mig.

Alla kanske inte måste ha den här ensamtiden som jag behövt för att hitta mig själv, men när man ändå är singel så kan man ju passa på att tänka på sig själv för en gångs skull. Kanske försöka gå ut och INTE undra vad alla killarna i omgivningen tycker och tänker. Världen är full av snyggingar så att inte försöka imponera på en av dem gör ju ingen skada. Det kommer fler!

Vet ni vad det vackraste på denna jord är? En soluppgång? En stjärnklar natt? Eller kanske den första vårdagen? Nej, nej och nej. Det vackraste på den här jorden är nog leendet. Alla människor blir direkt mycket vackrare så fort mungiporna börjar klättra uppåt. Håller ni inte med?

 

Onsdag, lillördag och min (nästan) enda lediga dag den här veckan. Jag började med att unna mig själv TVÅ stora koppar kaffe till frukost och efter detta har jag bara legat i sängen framför TVn och slappat. För ungefär 40 min sedan fick jag däremot ryck. Jag kom att tänka på en jättesöt kille jag "träffade" några veckor sen. Han jobbar i en bokaffär och erbjöd sig att slå in boken jag köpte. Varför sa jag inte bara JA?!? Kanske får ta chansen nästa vecka och gå till affären när jag är ledig?

Bild från helgens utgång