Det finns en mening med allt
Jag är helt enkelt inte i Addis längre
Sakta men säkert börjar jag fatta att jag är i rika, fina Sverige igen. Jag åt lunch med pappa i stan idag och vart jag än vände blicken kunde jag bara se massor med kostymnissar som ingen verkade vilja möta min blick. Jag har inget emot folk som jobbar i kostym, absolut inte, men på grund av deras kostymer och fina kläder såg de alla ut att tjäna ganska så bra med pengar. Inte heller detta har jag någonting emot, det är ju bara bra för dem, men det att ingen verkade vilja möta min blick störde mig lite. Efter lunchen tog jag tåget hit till Haninge och inte heller nu ville någon svara på mina leenden. Jag har till vana att gå omkring och le till folk och det brukar gå bra, men idag var ingen på humör... Har jag missat någonting? Har det hänt någonting som gjort att alla i Sverige (eller åtminstone på Söder här i Stockholm) är lite irrterade?
Mitt humör har inte heller riktigt varit på topp efter lunchen. Jag vet inte om det har med alla tråkiga människor att göra eller om jag bara är uttråkad. Alla mina vänner verkar antingen vara ute på äventyr eller jobba så jag har inte så mycket att göra för tillfället... Kanske Guds sätt att säga "skärp dig Emma och kom igång med ditt CV nu!"
Kommentarer
Postat av: Johanna
Jag trodde du visste att man gör allt för att undvika folk man inte känner i stockholm :P
Trackback