Nu har jag varit lite slarvig här på bloggen. Har helt glömt att berätta att jag fick en väldigt fin och rosa mobil i födelsedagspresent! Min förra mobil bestämde sig för att sluta acceptera laddaren under mina två sista veckor i Etiopien så när jag kom hem fick jag börja använda min lillasysters gamla mobil. Det är väl egentligen inget fel på den, men självklart är det kul med en egen, finare mobil!

Nokia 6700 slide, fin va?!

Mitt liv har verkligen kommit igång igen. Har jobbat en hel och i början av veckan var Ciarán här i Stockholm och hälsade på. Det var riktigt trevligt att träffa honom, även om det ibland kunde bli lite "awkward". Ser ändå fram emot att träffa honom igen! Var till och med duktig och tog ledigt igår för att vi skulle kunna umgås ordentligt.

Under de närmaste dagarna har jag känt mig rätt så ensam och jag har funderat på varför. Delvis har det att göra med att alla mina vänner verkar jobba eller vara bortresta, men det är inte den enda anledningen. Hela våren jag har bott, jobbat och spenderat all min tid med en av mina bästa vänner så det är ju inte så konstigt att jag känner mig ensam nu! Varje gång en ny (eller gammal) tanke kom in i ens huvud så kunde man bara vädra ut den eftersom det alltid fanns någon som lyssnade (eller åtminstone låtsades lyssna) och nu finns ingen. Alltså är det inte så konstigt att jag känner mig lite ensam... I Etiopien kunde jag också skylla mina ensamma stunder på att jag faktiskt var i Etiopien och att alla mina vänner var här, men vad kan jag skylla på nu? Ska bli skönt när skolor och annat kommer igång igen!

Idag ska jag försöka underhålla mig själv genom att åka in till stan och vandra omkring på kulturfestivalen. Bättre det än att sitta hemma och deppäta Ben&Jerrys, eller hur?!

Sakta men säkert börjar jag fatta att jag är i rika, fina Sverige igen. Jag åt lunch med pappa i stan idag och vart jag än vände blicken kunde jag bara se massor med kostymnissar som ingen verkade vilja möta min blick. Jag har inget emot folk som jobbar i kostym, absolut inte, men på grund av deras kostymer och fina kläder såg de alla ut att tjäna ganska så bra med pengar. Inte heller detta har jag någonting emot, det är ju bara bra för dem, men det att ingen verkade vilja möta min blick störde mig lite. Efter lunchen tog jag tåget hit till Haninge och inte heller nu ville någon svara på mina leenden. Jag har till vana att gå omkring och le till folk och det brukar gå bra, men idag var ingen på humör... Har jag missat någonting? Har det hänt någonting som gjort att alla i Sverige (eller åtminstone på Söder här i Stockholm) är lite irrterade?

Mitt humör har inte heller riktigt varit på topp efter lunchen. Jag vet inte om det har med alla tråkiga människor att göra eller om jag bara är uttråkad. Alla mina vänner verkar antingen vara ute på äventyr eller jobba så jag har inte så mycket att göra för tillfället... Kanske Guds sätt att säga "skärp dig Emma och kom igång med ditt CV nu!"

Jag kan helt ärlig säga att jag nog inte är världens mest spontana människa och det kan vara ganska kul att planera livets gång lite. Ja eller så har det varit fram tills det närmaste året.
Min volontäranmälan ett år sen var inte så genomtänkt och det slutade ju bra! Ett par dagar sen fick jag för mig att jag kanske ska ta och börja bibelskola till våren. När jag fortsatte tänka på det kom jag på att det kanske inte finns någon kurs som börjar då så nästa tanke var att jag skulle vänta ett år. Sedan tog jag upp detta ämne hos några bekanta igår och de sa att eftersom det är kristet sammanhang osv så kanske det finns en chans att komma in nu till hösten om jag verkligen vill. När jag kom hem idag googlade jag efter Clara kyrkas bibelskola (eller lärjungaskola som de kallar det för) och hittade en mailadress som man skulle anmäla sig till. Kursen startar 31 augusti så jag bara antog att det skulle vara för sent att anmäla sig, men det skadar ju aldrig att fråga. Nej verkligen inte! Ikväll hade jag fått svar och visst är det fullt möjligt för mig att anmäla mig.
Visst, det hela är riktigt impulsivt, men kan inte det vara bra också? Etiopienresan slutade ju bra så varför skulle inte det här kunna göra det? I värsta fall kan man ju alltid hoppa av!

Hemma igen (igen). TEJP var helt fantastiskt i år igen, men nu är det nog dags att börja fokusera på verkligheten och vardagen. Måste säga att det kommer bli ganska så svårt eftersom jag inte riktigt har gjort det på ett halvår nu, men det löser nog sig.
För den som inte visste detta redan så regnar det idag och för min del betyder det tvätt, städ och (om jag får tid över) fix med CV. Inga jätteroliga planer för dagen alltså, men det känns okej.

"Tomorrow is not in our hands, let us give it to God!"